Vaknade nyss och klockan är nästan tio i fem på morgonen, skitpigg dessutom.
Känns som att ja kommer att få sota för det sedan, men jag borde vara ganska van just nu.
Det positiva är la det att jag har mer vakentid, haha.
Ja mitt schema idag är ju ganska fullproppat för en gångs skull.
Först har jag skolan, sedan skall jag och Becka in till skövde och vara lite tjejiga, och då menar jag ; manikyr, hårfärg, skor, smink och jag skall kolla lite nya extensions.
Sen blire hem och ha tacokväll med film.
Ja och sen vet ja inte riktigt vad jag skall skriva, fick en order om att jag skulle skriva lite fler inlägg utav en polare som berättade att han brukar smygläsa min blogg.
"Om du känner att du är på väg att ge upp, tänk då på att det alltid är någon annan som har det värre. Du känner en tyngd på dina axlar just nu, men med motgångar så lär du dig att uppskatta medgångarna mer. Men ta aldrig, ALDRIG någon för given, innan du vet ordet utav så har du själv nått botten."
Skänkte en vän tanken.
Jag undrar egentligen om det är ett spel utav livet självt, att först gå från kallhjärtad till den som bryr sig om alla, och det till så pass att man verkligen lider med andra människor.
Hur man än vrider och vänder på saken, så är det fortfarande en sak.
Hamen.
Ja men det är ju så här det brukar vara med mig, först så vet jag inte vad jag skall skriva, sen helt plötsligt så kommer det ut en massa meningslöst drabbel som ingen förstår förutom jag själv och mina närmaste vänner.
Jag satt precis nu och funderade för mig själv, en grej jag har funderat ganska länge på.
Och det är ju såklart hur man kan ha en annan människas liv på sitt samvete, jag menar om man planerar ett mord på kanske en av sina närmaste vänner, flick/pojkvän, sitt barn, och sedan utför det.
Hur de kan leva med det efteråt, det jag vet inte jag kan inte förstå hur sådana är funtade, men människan är ju inte det mest bestialiska rovdjuret för intet.
Har förövrigt fått bort ryggvärken, som jag hade i nästan tio år (ramlade ner från ett höloft när ja va yngre med ryggen före rakt på ett stengolv), och det mina vänner och ovänner är gött som fan.
Ska sparka släde till skolan, tappade bort vad det heter men, det är typ en stol på skenor.
Och Emelie skall sitta där och jag skall se till att vi kommer fram, haha det kommer bli lite kul.
På söndag så skall jag till skövde och bli peppad och sedan så skall jag träffa syskonen så vi skall planera lite över jul, eftersom att hela syskonskaran skall vara samlade, vilket inte händer allt för ofta.
Funderar även på att åka till kvänum och sparka och slå ut lite ilska ur kroppen, på säcken såklart, och kanske visa brorsan vem som är den starke i familjen, hehe skämt åsido.
Och när vi ändå kommer in på styrka, så har jag mött min överkvinna.
Hon är precis som jag, men jävlar hon gjorde 50 armhävningar, med mig på sig.
Och det tycker jag är fruktansvärt grymt, fast det är ju visserligen för att jag inte klarar mer än 10 och sen är död, typ.
Men när jag frågade henne hur hon har blivit så stark så svarar hon bara: -Ja é ju bonne för sjutton!.
Jaja, tjejer skall ju inte vara starka ändå så. (Detta säger jag bara i provocerande syfte, alla tjejer vet att dom är starkare än vad dom visar för alla beskyddande män.)
Ähhh, dravel, dravel, dravel.
"Snälla starka karlen, kan du öppna den här jättesvåra syltburken?" Pfft
Ibland undrar jag hur dom kvinnorna klarade sig innan de skaffade sig ett förhållande.
Nej just det, sådant skall man inte diskutera, det är ju förnedrande.
Stackars barn, nej jag tycker att Lisa skall leka med bilar och lilla Olle skall leka med dockorna, eller kanske låta dem bestämma själva vad dem skall leka med.
Medans grannarna i huset brevid förbereder sin djärva inredning med en japansk knullgunga i köket.
Haha, fick bilden framför mej, hur släktkalasen skulle se ut. Moster Inga och faster Berit svimmar utav rena förskräckelsen, medans morbror Göran står och flinar lömskt.
Hojhoj, jag borde nästan sluta skriva innan det spårar ur här.
Det är ju inte så lätt när alla sover, och jag helt plötsligt har massa att prata om.
Och såklart så börjar ju Yakety sax låten spelas, jag känner ofta att den låten är som ett soundtrack till mitt liv.
Oj detta blev ett långt inlägg.
Men det kanske är bra det, för jag skriver ju trots allt inte så ofta.
Lev livet. Nu, då och för alltid.
